Kung Bore

Äntligen kan jag sätta på min oumbärliga laptop igen! Vilka dagar det varit! Tur att julaftonen fick firas i frid. På juldagen började det snöa och det med besked. På kvällen gick strömmen, knappast något att bli förvånad över när man bor på landet.... Annandagen, utan ström, insnöade, mycket snöplogning och snöskottning för att nå världen utanför hemmet igen. På kvällen kommer strömmen tillbaka - men bara på en fas vilket får vattenpumpen att haverera. Luktar bränt i hela huset i dagar efteråt. Dagen efter, söndagen, fortsätter med endast en fas. 11 grader inne. På kvällen försvinner all ström igen för att återkomma under två timmar frammåt nattkröken. Därefter är det stendött. Mer snö att ploga och skotta, stearinljus, temperaturen inne sjunker. Måndag, ännu kallare både inne och ute, börjar tröttna på att ha det så här, startar ett reservaggregat som driver två små elelement och några sladdlampor på kvällen. Alla går till sängs fullt påklädda. Tisdag morgon börjar med att aggregatet stannat, 7 grader inne och -17 ute. Långkalsonger, termobyxor, dunjacka, mössa och vantar inomhus. På radion meddelas att de som inte fått tillbaka strömmen vid lunchtid ska göra en felanmälan.... Precis som om man inte ringt Vattenfall ett otal gånger redan....men visst, ny felanmälan. Sent på eftermiddagen får vi äntligen ström igen. En ny vattenpump finns på plats, men inkoppingen inte klar än. Värmen i alla fall igång och redan dubbelt så varmt som i morse, dvs hela 14 grader inomhus - en värmechock. I bästa fall kanske också vatten i morgon! Vilken höjdare det ska bli! Det nya året 2010 kanske börjar med ljus, värme och vatten! Kan man önska sig mer?
Gott Nytt År allihop!

Bilddagboken

Jo, så var det dags för mig att bli "uthängd" på nätet. En elev som i smyg tagit kort och lagt ut på sin Bilddagbok, med en mindre smickrande text till. Av en händelse fick jag reda på detta och kollade sidan. Nu gick det ju inte att identifiera mig direkt på bilden, ingen ansiktsbild, men texten talade sitt tydliga språk. Andra elever hade också skrivit kommentarer.
Jag skrev ut sidan med bild och kommentarer och dessutom printade jag ut Bilddagbokens regler som jag för tydlighetens skull förstorade till A4format.
Så pratade jag med eleven, som först förnekade all kännedom om bild och text och sa sig aldrig ha sett sidan förut. Men efter en stunds diskussion erkände eleven att vederbörande tagit kort utan mitt godkännande, likaså lagt ut det på nätet. Reglerna sa sig eleven vara förtrogen med och lovade att snarast ta bort bilden.
När jag återigen kollade sidan nästa dag var bilden borta. En ny bild på ett öga, tårfyllt, och texten "förlåt" med stor text var senaste inlägget.
Det finns fortfarande hopp......

Studiebesök

En dag förra veckan fick jag och några kollegor åka på studiebesök på en skola, som ska ligga i framkant vad gäller datoranvändandet i undervisningen. Vi fick se exempel på arbetsområden som eleverna gör med hjälp av dator, ofta där eleverna tagit egna bilder eller någon liten filmsnutt. Efter vad jag förstod var det inte alls vanligt att eleverna använde sina mobiler till detta, utan skolan tillhandahöll olika kameror för ändamålet. I vissa arbetsområden plockade eleverna bilder från nätet, men dessa arbeten lades då aldrig ut på nätet, utan användes bara för redovisning i klassrummet. De arbetsområden eleverna arbetade med var ganska korta, 3-4 lektioner, för att eleverna skulle arbeta aktivt hela tiden.
Klassrummen var utrustade med ljuskanoner och flera elevdatorer. Dessutom fanns flera datasalar att tillgå. En del lärare hade egen arbetsdator men långt ifrån alla, utan många fick dela på "allmänna" sådana i arbetsrummen. Alla lärare skulle som fortbildning gå PIM.
Skolan vi såg har satsat på att vara datortät och att följa utvecklingen på det området, men istället verkade andra områden ha blivit lidande. Jag tittade in en stund i slöjdsalarna och blev ganska beklämd av att se i vilket skick maskiner och inredning där var. Läraren jag träffade där bekräftade att det inte fanns pengar till något alls, knappt ens till material. Det kändes för övrigt som om hela skolan behövde renoveras, mycket var murrigt och slitet.
Att få åka ut och titta på andra ställen är något vi borde få göra mycket oftare. Man får med sig många intryck hem och efter detta besök kan jag i alla fall säga att vi på Råda har en väldigt fin, ren och hel skola. Allt vårt arbete med att hålla efter kladd och förstörelse syns. Och, jag tycker att vi också är duktiga på att använda datorer i skolan.

Lag och rätt på Internet

Här finns en stor gråzon, både för mig och säkert för många fler. Det är ju så lätt att använda andras material med hjälp av nätet, men efter att ha läst och studerat många av de länkar vi fick (dock inte alla, eftersom jag inte fick Legala Handboken att fungera bra, men Kolla Källan har många informativa sidor) inser man att det egentligen inte är så mycket vi får göra utan att fråga upphovsmännen. Allra bäst är naturligtvis att göra hela materialet själv, från början till slut, men det är ju inte alltid det låter sig göras. På nätet kan man hitta bilder från all världens hörn och dessa kan vara goda illustrationer av olika arbetsområden. Tur då att vi fått lära oss om CC-licencierade verk. Intressant var att läsa om avtal med STIM, nu när Lucia strax står för dörren. Har kommunen avtal med STIM, så att firandet i aulan går rätt till? Och julavslutningsprogrammet som elever framför - får detta verkligen filmas och CD-kopior säljas?
Att detta också är ett angeläget område att ta upp med elever är helt självklart. Hur många har egentligen blivit tillfrågade innan bilder de finns med på lagts ut på nätet och taggats? För att inte tala om filmer, filmade i smyg, som lagts ut på Youtube.
Området är enormt stort och det går inte att ta till sig all information och bli allvetare inom upphovsrätt, integritetsskydd och offentlighetslagstiftning på denna lilla kurs. Men det är ju en bit på väg att i alla fall medvetandegöra frågeställningarna och var vi kan hitta vissa av svaren.

Informationssökning och källkritik

Det här är viktiga punkter att ha med sig när man ska skriva och publicera. Naturligtvis också mycket viktiga att prata med våra elever om, eftersom många av dem inte alls är medvetna om lagar och regler, utan kopierar utan urskiljning och utan referenser.
Eleverna skulle också behöva lära sig mycket mer om hur man söker information. Att sovra bland tusentals träffar är inte enkelt. Jag kommer osökt att tänka på ett tillfälle för ett antal år sedan; vi studerade de gamla antika kulturerna och eleverna skulle ta reda på mer om gudarna och gudasagorna i dessa kulturer. Någon elev försökte söka på nätet med "Eros" och "Amor" som sökord och det blev träffar.... Något senare kom dataansvarig på den skolan och undrade vem som surfat på alla dessa porrsidor... Det är mycket viktigt att vi lär eleverna att söka rätt, men också att försöka se på adresser om de verkar fejkade. Den som har skumma ärenden använder ju ofta adresser som är snarlika de riktiga. Att kunna trunkera, att försöka söka på olika ord i ämnesområdet, använda nyckelord och att kunna använda and-or-not är också till stor hjälp.
Att kunna värdera en källas trovärdighet är mycket svårare för våra elever. Många av dem har ännu inte den erfarenhet och bakgrundskunskap som krävs - det är ju något man får med åren. Men visst är det viktigt att diskutera detta med eleverna. En tankeställare får man ju i alla fall.
Många ungdomar tror att Wikipedia är den enda källa som behövs.

Jag tyckte att materialet från KTH var bra och lagom informativt medan det från LUB är alldeles för omfattande för denna kurs, även om övningarna var bra.

Plagiatkontroll

Det här har jag varit nyfiken på ett bra tag. Intressant att pröva hur Urkund fungerar. Jag kopierade en bit av en tidningstext, rakt av. Det hittade ju Urkund, men jag fick veta att min text liknade originalet till 99%. Undrar vad som hände med den sista procenten...
I de ämnen jag undervisar kan jag inte se att jag skulle ha särskilt stor användning av Urkund, men för lärare i svenska, so, no.....ett mycket bra verktyg. Bara det faktum att eleverna får veta att deras texter plagiatkontrolleras tror jag har en avskräckande effekt. Och det är ju inte fel. Vi har ju samma system på andra ställen......för vad är egentligen plåtpolisernas huvudsakliga syfte? Eller kameraövervakning i affärer och andra platser?
Men precis som Ulf Jämterud tar upp i sin artikel om digitala verktyg för plagiatkontroll (Kolla källan, Skolverket) är det mycket viktigt att vi lär eleverna hur man ska skriva för att inte, medvetet eller omededvetet, plagiera andras texter. Min uppfattning är att ungdomar idag har ganska dålig koll på vad som tillåtet/otillåtet. De tror inte heller att det går att se/hitta om de fuskat. Även utan plagiatkontrollprogram, men med hjälp av Google går det att hitta en hel del. Denna sökning faller dock ofta bort på grund av tidsbrist och det är bara ytterst tveksamma fall som hinner kontrolleras. Men med ett program som alla insända arbeten ska passera igenom hittar man givetsvis mer, om än inte allt. En gnutta tanke och lite kännedom om varje elev gör självklart också nytta.

Digitala lärobjekt

Det här var inte enkelt..... jag har slitit i alldeles för många timmar för att få det mitt lärobjekt publicerat. Att ladda hem Camtasia går ju lätt, men någon version 5 hittade jag aldrig utan det fick bli version 6, 30-dagars prov. Vilket ju också sätter viss press...
Att använda programmet och göra ett lärobjekt är inte alls svårt, ganska kul egentligen. Men det som strulat för mig var publiceringen. Hur jag än försökte fick jag bara upp meddelanden från Screencast om att det uppstått något fel. Jag har läst svenska och engelska manualer fram och baklänges, men det hjälpte inte. Och kastat mitt arbete och börjat om ett otal gånger. Till sist blir man ju ganska trött på det utkast till manus man har och börjar bli ganska oengagerad och trött och slarvar lite med tangenterna och så blir det ännu mer fel.... och så krånglar datorn och vill inte ladda bilderna ordentligt. Så därför blev det en blank snutt i min film, men nu struntar jag i det. Mot slutet av filmen springer av någon anledning ljudet lite före bilden och jag vet inte varför. Men jag testade i alla fall att skriva några sidor och dra in och jag använde highlightern. För den som har tid och ork att utforska finns det mängder av finesser att använda .
Jag tog några egna bilder att använda i lärobjektet, för att vara säker på att det är material jag får använda.
Här är länken http://www.screencast.com/users/ingaandersson/folders/Default/media/68be5b1a-67d1-4c02-bd23-9f96afc2e4f0
och nu tar jag helg, ingen mer dator i dag eller imorgon!

Jag har också prövat Wordle på en bit av en text jag tidigare lämnat in på kursen. Hur kul som helst att sitta och leka med detta verktyg!

Digitala presentationer

Digitala presentationer är inget jag sysslat med förut, konstigt nog kan tyckas. Men så är det, jag har inte gjort någon tidigare, utan mitt alster här är ett sammelsurium av olika layouter, färger, animationer mm, allt bara för att jag ville testa olika saker. Nu vet jag mycket väl att i en "riktig" presentation ska man inte alls göra så, utan hålla det ganska enhetligt för hålla ihop ämnet. Eftersom jag är nybörjare på området valde jag PowerPoint och det räcker ju gott för mig så här långt.
Här är länken http://www.slideshare.net/ingaandersson/presentation-dalsland
Genom åren har jag dock sett ett antal riktigt dåliga presentationer, där den som talar valt att lägga ut allt sitt material i en PowerPoint, startat upp denna och uppmanat åhörarna att själva läsa. Och så har det rullat på, många sidor, fullklottrade med text så liten att bara de som sitter närmast kan läsa. Ofta på skarpt röda eller blå sidor, vilket ytterligare försämrar läsbarheten. Det där med att ha presentationen som ett stöd......det finns många som skulle behöva höra och ta till sig det rådet.

Mobiltelefoner

Här fick jag genast problem. Uppgiften heter mobiltelefoner, men handlar egentligen om datorer.

Jag har förvisso en mobil, men den är precis det den heter, en mobil telefon, och inget mer. Med andra ord är det en totalt omodern liten pryl, men den fungerar för det jag behöver, att ringa och att texta med. Den har inte så många andra funktioner, så här finns inga okända områden att lära mer om. Fotot fick jag ju problem med och här fick jag snabbt konsultera en yngre medlem i familjen och låna en modernare mobil. Så här är en bild på en liten väska, sydd av tuggummipaket. Att skriva ett meddelande och få in det i bloggen har jag ännu inte lyckats med. Här finns något jag missar när jag försöker. Eller så är helt enkelt min Nokia för gammal. Jag läste mer om vilka telefoner som har stöd för vad på någon sida och fann att t.ex. att olika telefoner har stöd för olika sajter. Spel har jag några, Bowling, Snake EX2 och Beach Rally. Ett intressant projekt som arbetar med mobilen i undervisningen finns att läsa här http://mediait.wordpress.com/2008/09/30/ltic-sem-mobiltelefonen-i-undervisningen .

De funktioner jag testat kan säkert fungera bra med större vana. Någon poäng med att använda mobilen för lärande hittar jag inte nu. Trots allt är det väldigt olika funktioner på de mobiler eleverna har och allt är inte gratis att använda. Jag blir själv ganska irriterad på att jag emellanåt måste använda min privata mobil för skoländamål och därmed själv bekosta de samtal och sms det gäller. I skolans värld tror jag det är bättre om vi kan få fler elevdatorer att använda i undervisningen. I en artikel i GP 091101, "Mobilen steg två i social revolution", kan man läsa att många numera hoppar över att köpa dator och istället skaffar en avancerad mobil.

Jag har förstått att jag på nästa rea bör införskaffa en modernare mobil.

Bild: Väska

Lärande spel

Lärande spel är inget jag i större utsträckning ägnat min tid åt tidigare, men nu har jag tittat på de olika förslagen i uppgiften. SVT Spelportalen har min yngsta dotter använt en del och här finns många bra spel. Några av hennes favoriter är Makro till Micro, Snabbköpsrally, 5-kampen och Vi i femman. Alla bra pedagogiska spel, som bidrar till god allmänbildning. Wow verkar fullständigt surrealistiskt, en fanasivärld utan dess like. Battlefield Heroes ser ut som en serietidningsupplaga av de spel jag sett, men mest hört, mina söner spela: Battlefield 2 och Call of Duty 4. Sims 3 har efter önskemål införskaffats. Jag har dock aldrig tittat på det själv, men tog nu chansen att fördjupa mig. Men ack, vad svårt jag tycker att det är att sitta och göra en så meningslös sysselsättning. Dessa Simmar som skulle skapas, med ett antal olika outfits och personlighetsdrag, få hus att bo i och sysselsättas. Sedan började de vandra omkring, andra simmar gjorde sig ärenden förbi, och det kom upp olika meddelanden om saker man kunde välja att låta simmarna göra för att nå upp till livslycka eller pengar. Till vad nytta? Ett stort mysterium för mig!
De användbara spel jag funnit är för yngre barn. Jag kan inte se några möjligheter alls med att använda Sims i mitt yrke/min undervisning. Inget annat spel heller. Det tar alldeles för lång tid och leder inte fram till särskilt mycket. Jag frågade mina söner, som spelat BF2 och CoD4 i ett antal år vad de tycker att de lärt sig. Efter en lång stunds funderande kom de fram till att de lärt sig namn på olika vapen, vapenhantering, taktik i vissa spel, och att de emellanåt använt främmande språk, mest engelska och ibland tyska. Med tanke på det antal timmar, dagar, veckor.....de använt för detta hade det förmodligen gått att hitta snabbare sätt att införskaffa dessa kunskaper. Att göra som proffsspelaren i filmen, spela 14-16 timmar/dag, är nog alls inte ovanligt, men föga hälsosamt. Nej, jag vill återigen peka på vikten av handens arbete. Visserligen fick vi här lära oss att man kan bli väldigt snabb på tangentbordet när man spelar spel, men ett färdigt arbete gjort händerna ger en helt annan tillfredsställelse. För att inte tala om vikten av att vi får ungdomarna att gå ut i friska luften och röra på sig. Inga spel av denna sort på mina lektioner i alla fall.

Spotify med mera

Detta Spotify är något som mina egna barn hållit på med ett tag. De har jagat inbjudningar och sedan själva delat ut sådana. Jag har aldrig orkat intressera mig något större över vad det är för något, mer än att jag visste att man kan lyssna på musik. Vissa saker i den moderna världen förstår jag bara inte. Så detta till exempel; när hinner folk lyssna på all denna musik? Det är en stor gåta för mig.
Själv moderniserade jag mig för några år sedan och införskaffade någon slags walkman, en liten radio jag kan lyssna på när jag är ute och går. Den räcker fullkomligt och där kan jag hela tiden höra den senaste musiken utan att behöva välja själv. Dessutom får jag nyheter och andra intressanta program om jag väljer sådana kanaler. I mitt liv behövs inget Spotify. Dessutom är det ju skönt att vila öronen ibland och bara lyssna på tystnaden. Jag har heller ingen MP3 eller ipod eller mobil som jag kan lyssna på musik i.
Men visst är det behändigt att apparaterna blivit så små. Min dotter köpte någon liten manick med högtalare som hon sätter sin ipod i och spelar musik. Ljudet är suveränt, och allt är ju mycket lättare än med de bergssprängare som förr skulle släpas runt. Men hur länge är det aktuellt att använda dessa apparater innan någon nyare teknik gör sitt intåg? Förr kunde man använda sin radio eller tv om inte en hel livslängd, så kanske halva livet. Ny utrustning måste ständigt införskaffas och vad gör vi med den gamla? Stoppar undan någonstans? Hos mig hamnar "omoderna" prylar på muséet......jo, vi har ett eget "gårdsmuseum" där vi ställer sådant vi inte kan kasta och inte kan använda. Där finns radioapparater av olika modeller, allt från den första kristallradion till diverse radiokassettbandspelare och skivspelare med alla LPskivor vi hade. Där finns också familjens första teve, inköpt när jag var barn. Då skulle teven gömmas i en snygg möbel, med eleganta vikdörrar att öppna när denna tingest skulle användas. Jag minns fortfarande hur lyxigt det var att slippa gå in till grannen för att få titta på den enda kanal som fanns. Och vilka barnprogram....är det någon här på kursen som minns "Pellepennan och Suddagumman"? Vilket barn hade haft tålamod att titta på ett suddgummi och en penna hängande i snören idag?
Men tillbaka till ämnet, Spotify. För mig är det fortfarande ett mysterium när man hinner lyssna på all musik eller annat man laddar ner. I min värld saknas uppenbarligen ett antal timmar varje dygn.

Virtuella världar

Detta var inte enkelt! Har lagt ned många timmar på uppgiften, men kan inte få varken alternativ 1 eller 2 att fungera. Jag, som aldrig har spelat ett spel på datorn, såg nu ett ypperligt tillfälle att få testa. Visst har här inköpts en del pedagogiska varianter till barnen genom åren och visst har jag sett mina barn spela både det ena och det andra. Ibland har min man och jag nästan trott oss leva i någon slags krigszon av ljuden att döma men jag har aldrig spelat något själv. Det närmsta jag kan komma är nog Super Mario i tv-spelens ungdom.
Nu laddade jag ner klienten och försökte ett stort antal gånger att skapa ett konto. Totalt omöjligt! Varje gång jag fyllt i alla uppgifter och skickade iväg dessa fick jag till svar att man måste vara över 13 år för att få skapa ett konto. Mina födelsesiffror överstiger jag ju detta med råge, men icke att jag kunde skapa mig tillträde. Ok, till sist gav jag upp och gick på alternativ 2 istället - 4 filmer att titta på till att börja med. Den första gick bra, men sedan fick jag bara felmeddelande på felmeddelande om att YouTube hade problem och att jag skulle försöka senare. Vilket jag använt kvällen till att göra. Lyckades så småningom få se film nummer 4, men de övriga två var det helt stopp med.
Av det jag sett så här långt i Second Life ser jag ingen större vits med förutom som tidsfördriv. Att ha det på arbetsplatsen ställer jag mig mycket frågande till. Vad ska man använda det till?

Nu har jag äntligen fått tillträde till SL och vandrat runt lite där. Men virtuella världar är inget för mig. Det tar ju bara en massa tid. Jag förstår inte alls poängen. Ja, det är klart att man kan resonera som så att om eleverna fick spela på skoltid så tränar de språk när de kommunicerar med andra. Och det är ju förvisso så, men jag tror att just den biten övar de på tillräckligt när de spelar utanför skoltid. I skolan bör vi nog använda den lilla tid våra ämnen har till studier på andra sätt.

E-möten

E-möten har sina fördelar. När man väl får tekniken att fungera så får man oanade möjligheter. Det är ju bra mycket trevligare att se den man samarbetar med än att bara höra rösten. En nackdel kan ju vara att man blir bunden till plats, man behöver ju sitta framför sin dator där kameran finns. Jag har använt videofunktionen i MSN vid några tillfällen, men tycker att kvalitén inte alltid är så bra, varken på bild eller ljud. Chatten fungerar däremot bra. Skype brukar fungera utmärkt, både med ljud och bild. Har sett vid några tillfällen att den som har en långsam uppkoppling kan få problem, bilden fryser och ljudet försvinner. Adobe Connect har jag tittat på och den verkar ju väldigt spännande.
Att kunna genomföra videokonferenser, som i exemplet Podium, är ju suveränt t.ex vid distansstudier.
Jag har inte använt e-möten eller videokonferens själv i mitt arbete, men väl som förälder. Att kunna ha utvecklingssamtal via e-möte, istället för att behöva resa många timmar för en liten stunds samtal, är ju guld värt. I den stressade tid vi lever i kan det ju vara en lösning för lärare för att kunna ha t.ex. utvecklingssamtal på arbetstid istället för sena kvällar.
Nu har jag försökt använda Adobe Connect med kollega. Det var dock inte så enkelt. Viss kontakt fick vi, chatten fungerade bra, men vi fick inte någon ordning alls på skärmar och kameror. Sedan fick hon upp ett meddelande om att hon överskridit användargränsen för mötet och att vi skulle kontakta mötesorganisatören för hjälp, så jag vet inte riktigt vad som hände där.
Några dagar senare: nu har jag haft ett långt möte med Stefan i Spanien, via Adobe Connect. Först var det ganska mycket strul med tekniken, vi fick inte ljudet att fungera ordentligt. Men efter några försök blev det bättre. Dock frös ljud och bild emellanåt - kan det vara uppkopplingen som spökar? Det var i alla fall ett spännande och roligt möte. Världen krymper verkligen med nya tekniker!

Interaktiva tavlor

På skolan har vi några SMARTboards sedan knappt ett år tillbaka, så det är den jag har erfarenhet av. Men av filmerna att döma verkar ju de andra alternativen, eBeam och CleverBoard ha liknande funktioner och fungerar säkert lika bra. Jag har vet inte vilken tavla som prismässigt är det bästa alternativet. Tablet-PC ser också intressant ut, men kräver kanske en större investering? En skillnad mellan SMARTboard och de andra två tavlorna är att SMARTboard kräver en egen tavla, medan de andra två kunde använda den ordinarie whiteboardtavlan. Med en SMARTboardtavla i klassrummet har den ordinarie whiteboardytan minskats med hälften hos oss. Det kan naturligsvis variera beroende på hur man har möjlighet att sätta upp tavlorna. Men den minskade skrivytan kan upplevas som besvärande om man inte använder SMARTboarden så mycket. Att använda en SMARTboard kräver viss träning. Det är inte så enkelt att skriva snyggt på den, en viss teknik krävs. Det tar också tid att sätta sig in i den programvara som följer med och när finns den tiden? Jag har tittat en del, men inte alls tillräckligt, på det material som finns. Mycket av det är mest användbart på lägre stadier, anser jag. Hur använder jag då SMARTboarden? Det är ju mycket värdefullt att det är så lätt att visa material från nätet. Att dra in en mediavagn och börja dra sladdar, för att titta några minuter på något, tar emot. Jag skriver också en del dokument, sparar på USB och tar med till klassrummet. Då är rullgardinsfunktionen suverän. Går inte att jämföra med tidigare overheadbilder....
Ibland har eleverna fått spela något pedagogiskt spel på tavlan eller gjort någon tävling i grupper. Problemet är att vi oftast har så stora grupper att det inte fungerar så bra. Alla vill använda tavlan och tiden räcker inte till.
eBeams funktion att man kan se det som skrivs i datorn verkar bra. Om vi någon gång kommer fram till en elevdator/elev är det ett steg mot att lättare nå eleverna - de slipper sitta och försöka se på en tavla i ena ändan av klassrummet. Risker med interaktiva tavlor, nja, i ett inledningsskede kan det väl vara så roligt att använda den att fokus på inlärning tappas.
Jag saknar mest av allt tid för att utforska och utveckla material jag kan använda på SMARTboarden. Det finns mycket roligt att göra och nya uppdateringar kommer ständigt. Jag har hört om andra skolor där några i personalen får nedsatt tjänst, just för att kunna utveckla användandet av SMARTboarden och utbilda sina kollegor. Så dock inte i denna kommun, där vi förväntas göra allt på tid utanför ordinarie arbetstid.

PLE - personliga lärmiljöer

Ett nytt begrepp, men jag blev inte nån stor entusiast. Jag har ingen tidigare erfarenhet av peer-to-peer learning, men det kan säkert fungera bra i vissa konstellationer. Det verkar vara många funktioner som liknar andra sajter och jag frågar mig: Vem hittar hit? På Elgg kunde jag logga in med min twitterinloggning, vilket jag gjorde för att slippa ännu fler inloggningsuppgifter. Efter vad jag kan förstå är det meningen att du ska "leva hela ditt liv" på sajten, eftersom du kan koppla andra sajter du använder dit.
Likheterna mellan de personliga lärmiljöer och de lärplattformar jag tittat på är att du har möjlighet att ge bidrag på många olika sätt. Det finns väldigt många funktioner, som det säkert tar tid att lära sig. Du kan titta på vad andra gjort, kommentera och ibland ändra. Skillnader är att den personliga lärmiljön är öppen för alla, menan lärplattformarna bara är öppna för t.ex. studerande på en kurs, lärare, elever och föräldrar på en skola osv.
För närvarande kan jag inte se något intressant användningsområde för t.ex. Elgg i mitt arbete. Sidan ser tråkig ut och inspirerar inte till mycket. ProLearn verkar inte bättre. Jag tror att sajterna är för avancerade för att använda på grundskolan. Om utvecklingen med personliga lärmiljöer fortsätter kan man snart fråga sig vad läraren har för uppgift?
Filmen EPIC2014 visar hur skrämmande snabbt utvecklingen gått. Saker som jag själv anammat de senaste åren har ju lanserats ganska nyligen och är redan passé, omsprungna av mycket mer avancerade funktioner. Hur ska jag någonsin hinna ikapp utvecklingen? Eller är det kanske inte nödvändigt? Behöver vi verkligen alla dessa verktyg? Det vill till att hitta de "bitar" jag själv finner användbara, utan att drunkna i utbudet. Hur går det för dem som ingen dator har? Läste en intressant artikel i GP ,1/11-09, om mobiltelefoner. Där sägs just detta, att sajterna hela tiden måste applicera nya funktioner för att inte tappa användare. Världen är föränderlig!

Lärplattformar

Det här var intressant eftersom vi ännu inte har någon lärplattform i Mellerud, men förr eller senare ska väl också vi komma dithän.
Jag har nu kollat en del på Ping Pong, Moodle, Sakai, Fronter och it´s learning. Många av plattformarna erbjuder liknande möjligheter. Förmodar att de måste göra det för att inte tappa användare till konkurrenterna. Jag hittade ingen tjänst med frånvaroregistrering, men vet att jag tidigare läst att i alla fall Fronter går att koppla ihop med sådant.
Jag skulle vilja använda en lärplattform som en kommunikation mellan skola och föräldrar - en plats där elever och föräldrar kan hitta all nödvändig information, både om det som har varit och det som ska ske.
De olika möjligheterna att göra tester och utvärderingar är riktigt roliga att arbeta med. Kan säkert väcka intresse hos eleverna. Problemet är att lära sig ställa frågorna på rätt sätt, så att de verkligen testar det jag önskar. Vid vissa tillfällen vore det också bra att kunna lägga ut olika uppgifter som ska göras, speciellt för elever som är frånvarande av olika anledningar. Men utbildning på distans är i vanliga fall inget för grundskolan .
Visst finns det en tekniktröskel, i alla fall bland äldre. Utbildning är vad som krävs för att överbrygga denna. Kan säkert gälla för många föräldrar också, man måste få demonstrerat och testa på en plattform för att kunna använda åtminstone en del av alla funktioner som finns.
Med tanke på vad jag själv (och säkert många med mig) kan/inte kan beträffande att utveckla och underhålla en lärplattform så tror jag att det är bra med properitära källkoder samtidigt som det ju är enormt utvecklande att vem som helst som vill kan få bidra genom "open source". För närvarande kan jag se fördelar med båda varianterna. Att ha ett "Diskussionsforum" i lärplattformarna är nog ganska bra. Om man istället skulle använda någon annan social mötestjänst skulle det bli för mycket flackande mellan sidor. Nu finns ju allt som berör just den aktuella utbildningen på samma ställe.
Lärplattformarna jag tittat på har väldigt många funktioner. Jag förmodar att det också hela tiden sker en utveckling, så att det som saknas idag kan finnas integrerat i morgon. Det är inte så lätt att se vad som skulle passa för just vår skola. Utbildning för hela personalen är A och O om man ska få så många som möjligt att hoppa på tåget. Dessutom krävs det ju att skolan har en hyfsad datortäthet. Det fungerar inte om inte personalen har lätt att komma åt en dator, för att sköta sina åligganden på plattformen. Ledningen kan inte räkna med att allt ska skötas hemmifrån.

Jag har gjort några saker i testaktiviteten: en sida med text och länkar, två olika tester och en enkät. Den första sidan fick jag problem med. När jag skulle bädda in en film fick jag upp en ruta med 11 varningar, som jag inte alls förstod. Efter många försök lyckades jag dock. Men länken jag prövade med på många olika sätt fick jag inte att fungera - fick bara upp en ruta om att navigeringen avbrutits hela tiden. Och senare när jag ville redigera sidan gick inte det heller. Det gick inte att spara och meddelanden om att webbplatsen kunde hittas men att jag angivit fel adress visades hela tiden. Samma sak på båda de datorer jag prövat med. Det är besvärligt när tekniken inte vill!!

PodCaster

Har lyckats göra en podcast, men det var inte enkelt. Ja, egentligen var det inte så svårt, men min dator börjar nog bli lite för full och den orkar inte längre. Så jag har gjort om min podcast flera gånger och varje gång som jag var nästan precis klar, så kom den förtretliga lilla rutan om att Audacity slutat att fungera upp. Det stod förvisso att filerna skulle kunna gå att återskapa manuellt, men trots ivrigt klickande lyckades jag inte klara av det. Kan man bli trött på teknik som inte vill samarbeta....! Till sist fick jag skynda mig och inte hålla på för länge, så det blev inte några bra övergångar mellan tal och musik precis. Men jag vet i alla fall hur jag ska göra.
Här är länken https://bilda.kth.se/servlets/PodCast/TfbsMphb60buze8v/file/14619725/Dalsland.mp3
Risker kan det väl finnas med podcasting, som med så mycket annat. En uppenbar risk är att den som gör en podcast inte respekterar upphovsrätter. Det är viktigt att upplysa elever om vad som gäller här.
För närvarande kan jag inte se några lämpliga användningsområden för podcasts eller videocasts i min undervisning. Känner att det tar för mycket tid och att det finns andra verktyg jag kan ha mer användning av. Det är ju trots allt en omöjlighet att använda allt vi får prova på här.

Sociala nätverk

Twitter...tja, det finns säkert någon finess med det, även om jag inte hittar den just nu. Att använda det i min profession kommer jag nog inte att göra under den närmaste tiden, men visst är det bra att känna till vad det är. Risker finns det ju med sociala nätverk. Där kan ske grov mobbing, vilket vi fått erfara på skolan under senaste tiden. Unga kan också lockas till möten med främlingar, som kanske har oärliga avsikter.
Jag har i alla fall skapat ett twitterkonto http://twitter.com/ingaandersson och gjort uppgifterna till detta. Dock hände en kanske märklig sak: när jag väl hittat en person att följa och strax efter kollade på siffrorna över hur många jag följer osv stod det att jag följer 22 personer! Fick raskt öppna listan och där var då idel främlingar, varför jag raskt blockade alla. Ska bli spännande att se om jag kan hitta kollegor bland twittrarna sedan. Även Tweetdeck finns nu installerat på datorn och jag la dit mitt facebook-konto också.

Bokmärkestjänster

Visst är det användbart med bokmärken. Jag har försökt samla bra länkar i en speciell mapp på datorn, men då kommer jag ju bara åt dem just där. Det här var ju enkelt att göra. Men jag behövde inte lägga till Stefan som vän, det räckte med "go to a user" för att hitta hans länksamling.
Att organisera länkarna med hjälp av etiketter är bra - alla sätt fungerar väl när man väl lärt sig systemet. Just nu ser jag största användningsområdet för mina egna bokmärken, hittar inget bra/nödvändigt ur elevperspektiv. Men för mig själv kan det nog spara tid. När kommer det ett bra sätt att spara och förvara alla användarnamn och lösenord man måste ha??
Min länk: http://delicious.com/inelan

Wikis

Nu har jag kollat runt lite mer på Wikipedia och lagt till lite i en text och efter visst strul även lyckats lägga dit en bild. Här är länken:
http://sv.wikipedia.org/wiki/V%C3%A4ska
Jag har en gång tidigare skapat en wiki och försökt bjuda in kollegor för att testa verktyget. Men inbjudningarna passerade aldrig den spärr för ovälkommen post som kommunen har och trots att jag försökte rota i varför, lyckades jag aldrig få IT-avdelningen i kommunen att reda ut problemet och hjälpa mig och därför såg jag mig tvungen att lägga ned projektet. Detta är då anledningen till att jag inte tror att jag för närvarande kan använda detta verktyg alls i min undervisning. För att det ska lyckas krävs en annan inställning från IT-ansvariga i denna kommun.
En nackdel med wikis är ju att informationen du får där kan vara otillförlitlig. Samtidigt kan det ju vara en fördel att den ständigt uppdateras, vilket ju inte är fallet med gamla hederliga uppslagsverk i bokform. En annan fördel är att du kan länka vidare och därmed kanske vidga ditt ämnesperspektiv.

You Tube

Det här får bli en snabb reflektion - klockan är mycket....
Nu har jag kollat runt lite mer på YouTube
Här är en länk till min film (min dotter som sjunger)
http://www.youtube.com/watch?v=oUm9gF4pr6k
Samma klipp inbäddat


Ett annat klipp jag gillar som kan leda till eftertanke....

Min kanal http://www.youtube.com/ingaandersson

Jag tycker att YouTube är ett härligt verktyg. Helt otroligt vad man kan hitta här! Allt! Jag använder ibland YouTube i min undervisning för att visualisera det vi just läst om. Det är så bra att det finns korta filmer, kan vara lagom som ett avslut på lektionen. Det är klart att man skulle kunna göra mycket mer med detta verktyg, spela in elever som framför något t.ex. eller låta eleverna göra någon slags instruktionsfilm, kanske visa vår skola för en skola i ett annat land. Det är nog bara fantasin som sätter stopp för vilka möjligheter som finns.

Dela bilder - Flickr

Jodå, flickr verkar vara ett gott verktyg. Det tar nog ett tag innan man lär sig hitta ordentligt bland alla funktioner, men vet man bara vad man vill och var man ska leta så kan det nog bli bra. I min profession (slöjd) tar jag en del bilder på elevalster, för att ha som inspiration åt andra. Här skulle ett sådant här redskap vara utmärkt. Jag kan lägga bilderna i olika mappar och sedan låta eleverna titta istället för att som nu skriva ut allt. Med tiden kan man ju få ett bra inspirationsgalleri och kan man sedan dela med andra och få fler bilder är det ju utmärkt. För närvarande saknas dock det väsentligaste: en dator i slöjdsalen. Undrar när man kan få en sådan....
Min flickrsida
http://www.flickr.com/photos/inelan/
Någon annans bild
http://www.flickr.com/photos/35994403@N08/3326148141/

Dela dokument - google docs

Google docs är ganska enkelt att använda. Dock fick jag inte allt att fungera. Det var t.ex. helt omöjligt att få den att visa svenska, detta trots att jag ställt in och sparat allt precis som i instruktionsvideon. Gränssnittet såg heller inte ut som i videon. Är den gammal eller vad beror det på? Jag postade länken till testsidan till denna blogg, men det tog tid innan den kom upp och därför kommer den här också
http://docs.google.com/View?id=dqm3shv_0fsf2k749
Att skapa och publicera ett dokument fungerar bra. Visst vore det intressant att prova delade dokument i någon form av grupparbete någon gång. Tänk bara att slippa detta eviga "kan inte jobba idag för Kalle har alla papper i sitt skåp och han är sjuk idag". Har man allt på nätet kan alla fortsätta, oavsett vilka gruppmedlemmar som finns på plats. Ska bli spännande att se hur jag kan se vilka som skrivit i mitt dokument, men har förstått att det ska gå att se precis vem som gjort vad. Risker med att dela och lagra dokument på nätet är ju att andra kan komma över informationen. Men om det nu gäller att göra ett grupparbete på högstadienivå, så tror jag inte att detta kommer att avhandla några större hemligheter. Jag kan ju göra inställningar så att bara behöriga kan skriva i arbetet. Ett krux kan ju vara om nu eleven sitter på annan ort och arbetar så kan jag ju inte med säkerhet veta om det är eleven själv eller någon annan eleven låtit logga in som utför arbetet.

Test google dokument

Hej!

Här kommer ett test för att prova ett online dokument. Du kan väl skriva några rader, så vi ser vilka som deltagit.

Rätta gärna den här raden: I dag är det den 3 oktober.

 

RSS

RSS var ett helt nytt begrepp för mig. Det är säkert ett bra verktyg för att hålla sig uppdaterad, men hur mycket tid ska man tillbringa framför skärmen? Börjar känna att det är onödigt med tre teveapparater här hemma, nu när de flesta barnen börjat lämna boet. Det räcker fullständigt med datorn för mig! Ja, nu har jag ju installerat Bloglines, och det gick bra trots att Vista inte stod med som alternativ för vilka system i Windows som har stöd. Eftersom jag inte har något att jämföra med kan jag inte uttala mig om för- och nackdelar med just denna läsare. Den verkar ju vara enkel att använda.
Men om jag kommer att använda den.....ja, det återstår väl att se. Just nu kan jag inte se hur jag skulle kunna använda den i mitt yrke. Möjligen om jag kunde få alla mina elever att använda en RSS-läsare, så att de kan se när jag lagt ut ny information om läxor m.m. i min skolblogg. Men var ska vi få tiden ifrån, när vi kan visa och få alla elever att använda ett hjälpmedel som detta?

Reflektioner bloggar

Efter att ha kollat runt lite på olika bloggar förstår jag ju att många använder bloggen som en gammaldags dagbok, dvs för att skriva om lite ditt och datt. Vem som sedan kan ha intresse av att läsa detta är ju en annan fråga. Vissa låser sina bloggar så att bara en förutbestämd grupp kan läsa och skriva i den, och det kan ju vara bra om man t.ex. vill ha den för att föra ut information om något i en viss sammanslutning, förening e.d. Man kan också ha bloggar för att dela ut information till t.ex. elever och föräldrar. Jag har också förstått att det finns de som kan få en liten extrainkomst på sin blogg genom att ha reklam på den.

Jag har inte använt något annat bloggverktyg tidigare - detta är en ganska ny värld för mig. Förra terminen startade jag en blogg där jag ganska kort skriver om nästa veckas arbete och läxor i några grupper jag har. Tidigare kunde jag via webbansvarig på skolan lägga ut min planering på skolans hemsida. Det fungerade också bra, kruxet var bara när webbansvarig var sjuk och ingen annan i kommunen hade behörighet att ändra på hemsidan... Nu ligger en länk till min blogg på hemsidan och jag kan gå in i bloggen och göra nya, aktuella inlägg så ofta jag vill. Det fungerar jättebra! Det är så jag tror att jag inom överskådlig tid kommer att använda bloggar. Jag lär knappast börja skriva en personlig dagbok i en blogg......

Det var roliga tips man kunde få om att fixa i bloggen. Men vilken tid det tar att kolla runt på allt detta! Jag försökte få min "namnteckning" till min hotmail, men det lyckades jag inte med, instruktioner till trots. Är det någon som vet hur man gör?

Confusion

Jag tycker fortfarande att IKTkursens sida är väldigt rörig. Man klickar och klickar och sida efter sida med enorma mängder information öppnar sig. Men i vilken ordning jag ska göra uppgifterna framgår inte. Insåg just att jag gjort ett inlägg i diskussionsforumet alldeles för tidigt. Men det går ju för all del att göra fler inlägg. Saknar handfasta instruktioner om den tänkta arbetsgången!

Introduktionsdag

Så, då har vi haft vår introduktionsdag till kursen här på skolan. Margareta och Anders visade och pratade och hjälpte till. Bra inledning. Verkar vara en mycket intressant kurs. Lite klarnade ju också upplägget de har på kurssidan.

Läste en intressant gästkrönika i vår lokaltidning, ttela 090928, idag. Krönikören Rune Larsson tar upp frågan vilken kunskap som är viktig och vilka metoder som kan vara lämpliga att använda vid förmedling av denna. Det som var viktig kunskap när han var barn är inte längre av intresse att lära sig. Som exempel säger han att han fick lära sig hur en vattenrall (fågel) låter och att sjöborrens tänder heter Aristoteles lykta. När han nyligen diskuterade detta med nyutbildade lärare fick han en tankställare. De nya lärarna ansåg att denna kunskap är värdelös, enligt Larsson. Vad ungdomarna istället ska lära sig är att använda internet och bli uppmuntrade att leta information själva. Vår uppgift måste vara att visa unga människor hur de ska klara framtiden på ett bra sätt, med hjälp av de verktyg som finns till hands, menade de nyutbildade.

Denna kurs på KTH måste ju vara ett bra avstamp för oss som redan varit ute i verksamheten i många år.

En lång dag i datorns tecken, eller rättare sagt, vid datorn. Nu har jag börjat titta på upplägg och uppgifter på IKT kursen, men tycker fortfarande att det är lite ostrukturerat. Det tar tid att lära sig hitta de olika funktionerna i plattformen. Har inte heller förstått systemet med de kommentarer man ska göra på något inlägg, som inte redan fått många kommentarer. Sidorna är stora och man kan ju bli sittandes i timmar och bläddra bland inläggen. Men många intressanta inlägg är det!

Inlämningsuppgift 1a

Det är intressant med bloggar. Det man vill förmedla kan verkligen nå ut över hela världen. Men just därför måste man ju också vara vaksam på vad man skriver, vad det verkligen är man vill förmedla. Man bör också ha i åtanke att det man en gång "klickat iväg" kommer att finnas tillgängligt för all framtid.
Många bloggar fungerar idag så som dagböcker gjorde förr i tiden. Man skriver det man känner, bara för att själva skrivandet i sig är det viktiga. Det är inte avsett för någon speciell mottagare. Andra bloggar är skrivna just i syfte att nå ut med kanske extrema åsikter. Då vill man kanske hitta likasinnade för en gemenskap. Det finns också bloggar som fungerar som intern information i olika sammanslutningar. Medlemmarna kan här kommunicera, ge förslag och få besked. Tidigare fick detta kanske skötas via brev, telefon eller direkt kontakt. Andra bloggar fungerar som resedagböcker, där anhöriga och andra intresserade kan läsa om globetrotterns äventyr och ibland även se bilder. En blogg kan också fungera som en historia utan slut där bloggarna själva ständigt skriver fortsättningen. Ytterligare andra bloggar kan fungera som en ensidig informationskanal, t.ex. där lärare kan berätta för eleverna vad som är på gång.

Det finns både för- och nackdelar med bloggar. En nackdel är att det är så lätt att skriva och publicera utan att tänka sig för. Många unga drabbas av detta i stundens ilska, utan tanke på konsekvenser. Bloggar är ett relativt nytt fenomen och utbildning/information till framför allt unga kanske inte alltid är tillräcklig. En fördel är att det är så lätt att nå ut till vem som helst som har en internetuppkoppling. Jag kan publicera den information jag vill nå ut med och sedan enkelt hänvisa till min blogg. Detta utan att jag blir beroende av andra IT-ansvariga. Bloggen som verktyg är också ganska enkel att hantera. Jag har inte provat något annat bloggverktyg tidigare, men har en blogg för aktuell information till mina elever. Det tycker jag är suveränt bra, när elever och föräldrar väl lärt sig att hitta dit. Dock tror jag inte att jag kommer att använda bloggen för personliga ändamål. Det tar tid att sitta och skriva och den tiden lägger jag hellre på IKT-kurser :)