Plagiatkontroll

Det här har jag varit nyfiken på ett bra tag. Intressant att pröva hur Urkund fungerar. Jag kopierade en bit av en tidningstext, rakt av. Det hittade ju Urkund, men jag fick veta att min text liknade originalet till 99%. Undrar vad som hände med den sista procenten...
I de ämnen jag undervisar kan jag inte se att jag skulle ha särskilt stor användning av Urkund, men för lärare i svenska, so, no.....ett mycket bra verktyg. Bara det faktum att eleverna får veta att deras texter plagiatkontrolleras tror jag har en avskräckande effekt. Och det är ju inte fel. Vi har ju samma system på andra ställen......för vad är egentligen plåtpolisernas huvudsakliga syfte? Eller kameraövervakning i affärer och andra platser?
Men precis som Ulf Jämterud tar upp i sin artikel om digitala verktyg för plagiatkontroll (Kolla källan, Skolverket) är det mycket viktigt att vi lär eleverna hur man ska skriva för att inte, medvetet eller omededvetet, plagiera andras texter. Min uppfattning är att ungdomar idag har ganska dålig koll på vad som tillåtet/otillåtet. De tror inte heller att det går att se/hitta om de fuskat. Även utan plagiatkontrollprogram, men med hjälp av Google går det att hitta en hel del. Denna sökning faller dock ofta bort på grund av tidsbrist och det är bara ytterst tveksamma fall som hinner kontrolleras. Men med ett program som alla insända arbeten ska passera igenom hittar man givetsvis mer, om än inte allt. En gnutta tanke och lite kännedom om varje elev gör självklart också nytta.

Digitala lärobjekt

Det här var inte enkelt..... jag har slitit i alldeles för många timmar för att få det mitt lärobjekt publicerat. Att ladda hem Camtasia går ju lätt, men någon version 5 hittade jag aldrig utan det fick bli version 6, 30-dagars prov. Vilket ju också sätter viss press...
Att använda programmet och göra ett lärobjekt är inte alls svårt, ganska kul egentligen. Men det som strulat för mig var publiceringen. Hur jag än försökte fick jag bara upp meddelanden från Screencast om att det uppstått något fel. Jag har läst svenska och engelska manualer fram och baklänges, men det hjälpte inte. Och kastat mitt arbete och börjat om ett otal gånger. Till sist blir man ju ganska trött på det utkast till manus man har och börjar bli ganska oengagerad och trött och slarvar lite med tangenterna och så blir det ännu mer fel.... och så krånglar datorn och vill inte ladda bilderna ordentligt. Så därför blev det en blank snutt i min film, men nu struntar jag i det. Mot slutet av filmen springer av någon anledning ljudet lite före bilden och jag vet inte varför. Men jag testade i alla fall att skriva några sidor och dra in och jag använde highlightern. För den som har tid och ork att utforska finns det mängder av finesser att använda .
Jag tog några egna bilder att använda i lärobjektet, för att vara säker på att det är material jag får använda.
Här är länken http://www.screencast.com/users/ingaandersson/folders/Default/media/68be5b1a-67d1-4c02-bd23-9f96afc2e4f0
och nu tar jag helg, ingen mer dator i dag eller imorgon!

Jag har också prövat Wordle på en bit av en text jag tidigare lämnat in på kursen. Hur kul som helst att sitta och leka med detta verktyg!

Digitala presentationer

Digitala presentationer är inget jag sysslat med förut, konstigt nog kan tyckas. Men så är det, jag har inte gjort någon tidigare, utan mitt alster här är ett sammelsurium av olika layouter, färger, animationer mm, allt bara för att jag ville testa olika saker. Nu vet jag mycket väl att i en "riktig" presentation ska man inte alls göra så, utan hålla det ganska enhetligt för hålla ihop ämnet. Eftersom jag är nybörjare på området valde jag PowerPoint och det räcker ju gott för mig så här långt.
Här är länken http://www.slideshare.net/ingaandersson/presentation-dalsland
Genom åren har jag dock sett ett antal riktigt dåliga presentationer, där den som talar valt att lägga ut allt sitt material i en PowerPoint, startat upp denna och uppmanat åhörarna att själva läsa. Och så har det rullat på, många sidor, fullklottrade med text så liten att bara de som sitter närmast kan läsa. Ofta på skarpt röda eller blå sidor, vilket ytterligare försämrar läsbarheten. Det där med att ha presentationen som ett stöd......det finns många som skulle behöva höra och ta till sig det rådet.

Mobiltelefoner

Här fick jag genast problem. Uppgiften heter mobiltelefoner, men handlar egentligen om datorer.

Jag har förvisso en mobil, men den är precis det den heter, en mobil telefon, och inget mer. Med andra ord är det en totalt omodern liten pryl, men den fungerar för det jag behöver, att ringa och att texta med. Den har inte så många andra funktioner, så här finns inga okända områden att lära mer om. Fotot fick jag ju problem med och här fick jag snabbt konsultera en yngre medlem i familjen och låna en modernare mobil. Så här är en bild på en liten väska, sydd av tuggummipaket. Att skriva ett meddelande och få in det i bloggen har jag ännu inte lyckats med. Här finns något jag missar när jag försöker. Eller så är helt enkelt min Nokia för gammal. Jag läste mer om vilka telefoner som har stöd för vad på någon sida och fann att t.ex. att olika telefoner har stöd för olika sajter. Spel har jag några, Bowling, Snake EX2 och Beach Rally. Ett intressant projekt som arbetar med mobilen i undervisningen finns att läsa här http://mediait.wordpress.com/2008/09/30/ltic-sem-mobiltelefonen-i-undervisningen .

De funktioner jag testat kan säkert fungera bra med större vana. Någon poäng med att använda mobilen för lärande hittar jag inte nu. Trots allt är det väldigt olika funktioner på de mobiler eleverna har och allt är inte gratis att använda. Jag blir själv ganska irriterad på att jag emellanåt måste använda min privata mobil för skoländamål och därmed själv bekosta de samtal och sms det gäller. I skolans värld tror jag det är bättre om vi kan få fler elevdatorer att använda i undervisningen. I en artikel i GP 091101, "Mobilen steg två i social revolution", kan man läsa att många numera hoppar över att köpa dator och istället skaffar en avancerad mobil.

Jag har förstått att jag på nästa rea bör införskaffa en modernare mobil.

Bild: Väska

Lärande spel

Lärande spel är inget jag i större utsträckning ägnat min tid åt tidigare, men nu har jag tittat på de olika förslagen i uppgiften. SVT Spelportalen har min yngsta dotter använt en del och här finns många bra spel. Några av hennes favoriter är Makro till Micro, Snabbköpsrally, 5-kampen och Vi i femman. Alla bra pedagogiska spel, som bidrar till god allmänbildning. Wow verkar fullständigt surrealistiskt, en fanasivärld utan dess like. Battlefield Heroes ser ut som en serietidningsupplaga av de spel jag sett, men mest hört, mina söner spela: Battlefield 2 och Call of Duty 4. Sims 3 har efter önskemål införskaffats. Jag har dock aldrig tittat på det själv, men tog nu chansen att fördjupa mig. Men ack, vad svårt jag tycker att det är att sitta och göra en så meningslös sysselsättning. Dessa Simmar som skulle skapas, med ett antal olika outfits och personlighetsdrag, få hus att bo i och sysselsättas. Sedan började de vandra omkring, andra simmar gjorde sig ärenden förbi, och det kom upp olika meddelanden om saker man kunde välja att låta simmarna göra för att nå upp till livslycka eller pengar. Till vad nytta? Ett stort mysterium för mig!
De användbara spel jag funnit är för yngre barn. Jag kan inte se några möjligheter alls med att använda Sims i mitt yrke/min undervisning. Inget annat spel heller. Det tar alldeles för lång tid och leder inte fram till särskilt mycket. Jag frågade mina söner, som spelat BF2 och CoD4 i ett antal år vad de tycker att de lärt sig. Efter en lång stunds funderande kom de fram till att de lärt sig namn på olika vapen, vapenhantering, taktik i vissa spel, och att de emellanåt använt främmande språk, mest engelska och ibland tyska. Med tanke på det antal timmar, dagar, veckor.....de använt för detta hade det förmodligen gått att hitta snabbare sätt att införskaffa dessa kunskaper. Att göra som proffsspelaren i filmen, spela 14-16 timmar/dag, är nog alls inte ovanligt, men föga hälsosamt. Nej, jag vill återigen peka på vikten av handens arbete. Visserligen fick vi här lära oss att man kan bli väldigt snabb på tangentbordet när man spelar spel, men ett färdigt arbete gjort händerna ger en helt annan tillfredsställelse. För att inte tala om vikten av att vi får ungdomarna att gå ut i friska luften och röra på sig. Inga spel av denna sort på mina lektioner i alla fall.

Spotify med mera

Detta Spotify är något som mina egna barn hållit på med ett tag. De har jagat inbjudningar och sedan själva delat ut sådana. Jag har aldrig orkat intressera mig något större över vad det är för något, mer än att jag visste att man kan lyssna på musik. Vissa saker i den moderna världen förstår jag bara inte. Så detta till exempel; när hinner folk lyssna på all denna musik? Det är en stor gåta för mig.
Själv moderniserade jag mig för några år sedan och införskaffade någon slags walkman, en liten radio jag kan lyssna på när jag är ute och går. Den räcker fullkomligt och där kan jag hela tiden höra den senaste musiken utan att behöva välja själv. Dessutom får jag nyheter och andra intressanta program om jag väljer sådana kanaler. I mitt liv behövs inget Spotify. Dessutom är det ju skönt att vila öronen ibland och bara lyssna på tystnaden. Jag har heller ingen MP3 eller ipod eller mobil som jag kan lyssna på musik i.
Men visst är det behändigt att apparaterna blivit så små. Min dotter köpte någon liten manick med högtalare som hon sätter sin ipod i och spelar musik. Ljudet är suveränt, och allt är ju mycket lättare än med de bergssprängare som förr skulle släpas runt. Men hur länge är det aktuellt att använda dessa apparater innan någon nyare teknik gör sitt intåg? Förr kunde man använda sin radio eller tv om inte en hel livslängd, så kanske halva livet. Ny utrustning måste ständigt införskaffas och vad gör vi med den gamla? Stoppar undan någonstans? Hos mig hamnar "omoderna" prylar på muséet......jo, vi har ett eget "gårdsmuseum" där vi ställer sådant vi inte kan kasta och inte kan använda. Där finns radioapparater av olika modeller, allt från den första kristallradion till diverse radiokassettbandspelare och skivspelare med alla LPskivor vi hade. Där finns också familjens första teve, inköpt när jag var barn. Då skulle teven gömmas i en snygg möbel, med eleganta vikdörrar att öppna när denna tingest skulle användas. Jag minns fortfarande hur lyxigt det var att slippa gå in till grannen för att få titta på den enda kanal som fanns. Och vilka barnprogram....är det någon här på kursen som minns "Pellepennan och Suddagumman"? Vilket barn hade haft tålamod att titta på ett suddgummi och en penna hängande i snören idag?
Men tillbaka till ämnet, Spotify. För mig är det fortfarande ett mysterium när man hinner lyssna på all musik eller annat man laddar ner. I min värld saknas uppenbarligen ett antal timmar varje dygn.

Virtuella världar

Detta var inte enkelt! Har lagt ned många timmar på uppgiften, men kan inte få varken alternativ 1 eller 2 att fungera. Jag, som aldrig har spelat ett spel på datorn, såg nu ett ypperligt tillfälle att få testa. Visst har här inköpts en del pedagogiska varianter till barnen genom åren och visst har jag sett mina barn spela både det ena och det andra. Ibland har min man och jag nästan trott oss leva i någon slags krigszon av ljuden att döma men jag har aldrig spelat något själv. Det närmsta jag kan komma är nog Super Mario i tv-spelens ungdom.
Nu laddade jag ner klienten och försökte ett stort antal gånger att skapa ett konto. Totalt omöjligt! Varje gång jag fyllt i alla uppgifter och skickade iväg dessa fick jag till svar att man måste vara över 13 år för att få skapa ett konto. Mina födelsesiffror överstiger jag ju detta med råge, men icke att jag kunde skapa mig tillträde. Ok, till sist gav jag upp och gick på alternativ 2 istället - 4 filmer att titta på till att börja med. Den första gick bra, men sedan fick jag bara felmeddelande på felmeddelande om att YouTube hade problem och att jag skulle försöka senare. Vilket jag använt kvällen till att göra. Lyckades så småningom få se film nummer 4, men de övriga två var det helt stopp med.
Av det jag sett så här långt i Second Life ser jag ingen större vits med förutom som tidsfördriv. Att ha det på arbetsplatsen ställer jag mig mycket frågande till. Vad ska man använda det till?

Nu har jag äntligen fått tillträde till SL och vandrat runt lite där. Men virtuella världar är inget för mig. Det tar ju bara en massa tid. Jag förstår inte alls poängen. Ja, det är klart att man kan resonera som så att om eleverna fick spela på skoltid så tränar de språk när de kommunicerar med andra. Och det är ju förvisso så, men jag tror att just den biten övar de på tillräckligt när de spelar utanför skoltid. I skolan bör vi nog använda den lilla tid våra ämnen har till studier på andra sätt.

E-möten

E-möten har sina fördelar. När man väl får tekniken att fungera så får man oanade möjligheter. Det är ju bra mycket trevligare att se den man samarbetar med än att bara höra rösten. En nackdel kan ju vara att man blir bunden till plats, man behöver ju sitta framför sin dator där kameran finns. Jag har använt videofunktionen i MSN vid några tillfällen, men tycker att kvalitén inte alltid är så bra, varken på bild eller ljud. Chatten fungerar däremot bra. Skype brukar fungera utmärkt, både med ljud och bild. Har sett vid några tillfällen att den som har en långsam uppkoppling kan få problem, bilden fryser och ljudet försvinner. Adobe Connect har jag tittat på och den verkar ju väldigt spännande.
Att kunna genomföra videokonferenser, som i exemplet Podium, är ju suveränt t.ex vid distansstudier.
Jag har inte använt e-möten eller videokonferens själv i mitt arbete, men väl som förälder. Att kunna ha utvecklingssamtal via e-möte, istället för att behöva resa många timmar för en liten stunds samtal, är ju guld värt. I den stressade tid vi lever i kan det ju vara en lösning för lärare för att kunna ha t.ex. utvecklingssamtal på arbetstid istället för sena kvällar.
Nu har jag försökt använda Adobe Connect med kollega. Det var dock inte så enkelt. Viss kontakt fick vi, chatten fungerade bra, men vi fick inte någon ordning alls på skärmar och kameror. Sedan fick hon upp ett meddelande om att hon överskridit användargränsen för mötet och att vi skulle kontakta mötesorganisatören för hjälp, så jag vet inte riktigt vad som hände där.
Några dagar senare: nu har jag haft ett långt möte med Stefan i Spanien, via Adobe Connect. Först var det ganska mycket strul med tekniken, vi fick inte ljudet att fungera ordentligt. Men efter några försök blev det bättre. Dock frös ljud och bild emellanåt - kan det vara uppkopplingen som spökar? Det var i alla fall ett spännande och roligt möte. Världen krymper verkligen med nya tekniker!

Interaktiva tavlor

På skolan har vi några SMARTboards sedan knappt ett år tillbaka, så det är den jag har erfarenhet av. Men av filmerna att döma verkar ju de andra alternativen, eBeam och CleverBoard ha liknande funktioner och fungerar säkert lika bra. Jag har vet inte vilken tavla som prismässigt är det bästa alternativet. Tablet-PC ser också intressant ut, men kräver kanske en större investering? En skillnad mellan SMARTboard och de andra två tavlorna är att SMARTboard kräver en egen tavla, medan de andra två kunde använda den ordinarie whiteboardtavlan. Med en SMARTboardtavla i klassrummet har den ordinarie whiteboardytan minskats med hälften hos oss. Det kan naturligsvis variera beroende på hur man har möjlighet att sätta upp tavlorna. Men den minskade skrivytan kan upplevas som besvärande om man inte använder SMARTboarden så mycket. Att använda en SMARTboard kräver viss träning. Det är inte så enkelt att skriva snyggt på den, en viss teknik krävs. Det tar också tid att sätta sig in i den programvara som följer med och när finns den tiden? Jag har tittat en del, men inte alls tillräckligt, på det material som finns. Mycket av det är mest användbart på lägre stadier, anser jag. Hur använder jag då SMARTboarden? Det är ju mycket värdefullt att det är så lätt att visa material från nätet. Att dra in en mediavagn och börja dra sladdar, för att titta några minuter på något, tar emot. Jag skriver också en del dokument, sparar på USB och tar med till klassrummet. Då är rullgardinsfunktionen suverän. Går inte att jämföra med tidigare overheadbilder....
Ibland har eleverna fått spela något pedagogiskt spel på tavlan eller gjort någon tävling i grupper. Problemet är att vi oftast har så stora grupper att det inte fungerar så bra. Alla vill använda tavlan och tiden räcker inte till.
eBeams funktion att man kan se det som skrivs i datorn verkar bra. Om vi någon gång kommer fram till en elevdator/elev är det ett steg mot att lättare nå eleverna - de slipper sitta och försöka se på en tavla i ena ändan av klassrummet. Risker med interaktiva tavlor, nja, i ett inledningsskede kan det väl vara så roligt att använda den att fokus på inlärning tappas.
Jag saknar mest av allt tid för att utforska och utveckla material jag kan använda på SMARTboarden. Det finns mycket roligt att göra och nya uppdateringar kommer ständigt. Jag har hört om andra skolor där några i personalen får nedsatt tjänst, just för att kunna utveckla användandet av SMARTboarden och utbilda sina kollegor. Så dock inte i denna kommun, där vi förväntas göra allt på tid utanför ordinarie arbetstid.

PLE - personliga lärmiljöer

Ett nytt begrepp, men jag blev inte nån stor entusiast. Jag har ingen tidigare erfarenhet av peer-to-peer learning, men det kan säkert fungera bra i vissa konstellationer. Det verkar vara många funktioner som liknar andra sajter och jag frågar mig: Vem hittar hit? På Elgg kunde jag logga in med min twitterinloggning, vilket jag gjorde för att slippa ännu fler inloggningsuppgifter. Efter vad jag kan förstå är det meningen att du ska "leva hela ditt liv" på sajten, eftersom du kan koppla andra sajter du använder dit.
Likheterna mellan de personliga lärmiljöer och de lärplattformar jag tittat på är att du har möjlighet att ge bidrag på många olika sätt. Det finns väldigt många funktioner, som det säkert tar tid att lära sig. Du kan titta på vad andra gjort, kommentera och ibland ändra. Skillnader är att den personliga lärmiljön är öppen för alla, menan lärplattformarna bara är öppna för t.ex. studerande på en kurs, lärare, elever och föräldrar på en skola osv.
För närvarande kan jag inte se något intressant användningsområde för t.ex. Elgg i mitt arbete. Sidan ser tråkig ut och inspirerar inte till mycket. ProLearn verkar inte bättre. Jag tror att sajterna är för avancerade för att använda på grundskolan. Om utvecklingen med personliga lärmiljöer fortsätter kan man snart fråga sig vad läraren har för uppgift?
Filmen EPIC2014 visar hur skrämmande snabbt utvecklingen gått. Saker som jag själv anammat de senaste åren har ju lanserats ganska nyligen och är redan passé, omsprungna av mycket mer avancerade funktioner. Hur ska jag någonsin hinna ikapp utvecklingen? Eller är det kanske inte nödvändigt? Behöver vi verkligen alla dessa verktyg? Det vill till att hitta de "bitar" jag själv finner användbara, utan att drunkna i utbudet. Hur går det för dem som ingen dator har? Läste en intressant artikel i GP ,1/11-09, om mobiltelefoner. Där sägs just detta, att sajterna hela tiden måste applicera nya funktioner för att inte tappa användare. Världen är föränderlig!